När lönsamma energisatsningar får vänta
KONFERENS | En energieffektivisering är ofta lönsam, men måste ändå konkurrera med takomläggning, upprustning av soprummet och byte av fastighetssystem. För mindre fastighetsägare kan bristen på tid och resurser göra det svårt att hinna med ytterligare ett projekt.
Den utmaningen lyfter Rikard Silverfur, chef för utveckling och hållbarhet på Fastighetsägarna Sverige. Medlemmarna består av stora fastighetsbolag med stora bestånd och mindre familjeföretag som äger ett fåtal fastigheter. Skillnaden blir kanske som tydligast när energieffektiviseringen ska omsättas i praktiken.
– Det handlar om att kunna räkna hem åtgärden och få tag i finansiering. Man tar in offerter och pratar med verksamhets- eller bostadshyresgästerna. I en bostadsrättsförening får frågan också dras genom årsmötet, säger Rikard Silverfur.
I större fastighetsbolag ingår det ofta i verksamheten, ibland med stöd av särskilda hållbarhets-, projekt- eller förvaltningsavdelningar. På så vis kan en energieffektiviserande insats behöva stå tillbaka för en investering som bedöms ge bättre avkastning.
– Då kanske man springer på den bollen istället. Men energieffektivisering kommer alltid att vara en lönsam och konkurrenskraftig åtgärd, säger Rikard Silverfur.
När långsiktiga mål ställs mot kortsiktiga
En investering bedöms också utifrån hur länge fastighetsägaren behåller byggnaden. Där skiljer Rikard Silverfur mellan förvaltningsinriktade ägare, som arbetar långsiktigt, och transaktionsinriktade ägare som köper och säljer fastigheter. När det kommer till fastighetsinvesteringar ställs ofta perspektiven mot varandra.
– Konflikten är egentligen inte ny och gäller alla investeringar. Det kan handla om att byta en bänkskiva mot marmor för att få upp försäljningspriset i en bostadsrätt, eller om att förbättra driftnettot, vilket är bättre på lång sikt, säger han.
På lokalmarknaden kan även längden på hyresavtalet påverka kalkylen. En investering som förbättrar byggnadens energiprestanda ska helst betala sig under återstående avtalstid.
– Om man gör en långsiktig åtgärd är inte bara för den nuvarande hyresgästen, utan för framtiden. Här behöver man finna rätt fördelning av hur investering och besparing ska fördelas. Tyvärr finns det ingen standardlösning.
Den ena betalar – den andra sparar
Men tidsaspekten löser inte alltid frågan om vem som står för investeringen och vem som tjänar på den. En hyresgäst i en lokal med kallhyra betalar sin egen energiräkning. Om fastighetsägaren betalar för åtgärder som sänker energianvändningen, hamnar den direkta besparingen därför hos hyresgästen. Där menar Rikard Silverfur att parterna behöver se till den samlade kostnaden.
– Det är den totala kostnaden för hyresgästen, både hyran och energin, som man behöver ta hänsyn till. Om man lyckas sänka den ena kanske man kan diskutera att justera den andra.
Om det lyckas kan investeringen bli mer intressant för fastighetsägaren eftersom en justerad hyra kan öka driftnettot och i förlängningen även fastighetsvärdet.
Samtidigt kan parternas intressen gå åt andra hållet. En fastighetsägare kan till exempel vilja investera i fastigheten för att förbättra byggnadens energiprestanda och finansieringsvillkor, medan hyresgästen kanske inte vill betala för den åtgärden. Rikard beskriver frustrationen när parterna inte hittar en lösning:
Här saknar branschen en standardmodell och på lokalmarknaden behöver fastighetsägaren och hyresgästen komma överens från fall till fall. För bostäder finns däremot en trepart mellan Fastighetsägarna, Allmännyttan och Hyresgästföreningen som kan ta fram överenskommelser att använda som stöd vid förhandlingar även om energieffektivisering traditionellt sett inte anses påverka det så kallade bruksvärdet. Det gör det till en utmaning att kunna finansiera enkom energieffektiviseringsåtgärder.
–Till syvende och sist är det alltid lokal hyresförhandling som avgör, säger Rikard Silverfur.
Samverkan som grund för energieffektivisering
Avsaknaden av en standardmodell som fördelar kostnader och besparingar är en bromskloss som fastighetsägaren måste ta sig förbi för att kunna planera nästa steg. Att göra en energikartläggning är ett sätt att komma vidare.
– En energikartläggning ger en djupare analys än energideklarationen. Den visar var byggnaden står, vilken potential som finns och när åtgärder kan genomföras. De som lyckas bäst är de som sätter mål. Saknar man en tydlig bild av potentialen kan man ta hjälp av en energiexpert, säger Rikard Silverfur.
Hur åtgärden ska finansieras kräver ett grundligt underlag och en tydlig dialog mellan fastighetsägare och finansiär, särskilt om fastigheten redan har en svag energiprestanda. Här lyfter Rikard Silverfur lån länkade till hållbarhetsmål som ett sätt att bedöma en planerad omställning.
– Fastighetsägaren behöver kunna visa byggnadens nuvarande energiprestanda, vilka åtgärder som planeras, vad de kommer att kosta och vilken energiprestanda de kan leda till. Har man hela den bilden med sig i diskussionen med finansiären ökar chanserna för att hitta en lösning.
Trots utmaningarna ser Rikard Silverfur att utvecklingen går åt rätt håll. Inför Clima Energy Nordic hoppas han se konkreta exempel på hur fastighets- och energibranschen kan utveckla samarbeten.
– Vi har mycket att vinna på att lyfta fram samarbeten som gynnar båda parter. I en kommun kanske man har arbetat med flexmarknader, där byggnadens tröghet används för att sänka temperaturen någon grad utan att påverka inomhusklimatet. Det gör stor skillnad för fjärrvärmeproducenterna om fastigheterna minskar sitt värmebehov just då. Jag skulle också vilja diskutera hur processen för hållbarhetslänkade lån kan bli snabbare och enklare, säger Rikard Silverfur.
Hur får vi investeringarna att gå vidare när kostnader, nytta och ansvar hamnar hos olika aktörer? Delta i samtalet med Rikard Silverfur, Johan Almesjö och Sofia Cederlöf den 3 februari kl. 14.15–15.00 på Clima Energy Nordic i Göteborg. Köp konferensbiljett »